SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vvakta verb ~de ~t av|­vakt·artills vidare av­stå från att handla under in­väntande av ngt, t.ex. ett lämpligt till­fälle psykol.JFRcohyponymbidacohyponymvänta 1cohyponymdröja 2 avvakta ett gynnsamt till­fälleman avvaktar vidare besked från huvud­kontoretvi måste avvakta och seförhålla sig avvaktandeavvakta (ngt/SATS)sedan 1681Subst.:vbid1-111743avvaktande; avvaktan