SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1back`a verb ~de ~t back·ar1förflytta (sig) i mot­satt riktning mot den naturliga särsk. om el. med avs. på for­don trafik.han backade ut bilen ur garagetbilen backadeäv. bildligt, spec. i ut­tryck för att ngn ändrar sigofta med partikelnur stats­rådet hade lovat komma men backade (ur) i sista stundspec. äv.få en sämre position NN backade fem placeringar efter an­dra åketpartiet backade 3 procent­enheter i valetbacka (ngt) (från/ur ngt), backa (ur) (från ngt)sedan 1875till 2back 2ställa om (segel) till bromsande verkan mest histor.sjö.backa (ngt)sedan 17653ta en portion till vard.kokk.backa på varm­rättenbacka på ngtsedan åtm. 1940-taletSubst.:vbid1-112115backande, vbid2-112115backning
2back`a substantiv ~n backor back·anlång­rev ngt provins.jakt.sedan 1746urspr. ’det tråg som reven ligger i’; av lågty. back, nederl. bak ’bunke; bricka’; jfr 1back 3