SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ba`nbrytare substantiv ~n äv. vard. banbrytarn, plur. ~, best. plur. banbrytarna ban|­bryt·ar·enperson som gjort ban­brytande in­satser på ngt andligt om­råde psykol.yrk.SYN.synonympionjär 1synonymföregångsman en banbrytare in­om svensk miljö­forskningsedan 1868