tryckår: 2009
bandage
[-a´∫]
substantiv ~t [-a´∫et], plur. ~, best. plur. ~n [-a´∫en]
band·ag·et●förband för skydd eller stöd av skadad kroppsdel e.d.
vanligen för längre tids användning
med.JFRcohyponym1förband 1cohyponymomslag 2
gipsbandagehan lade ett bandage kring benethårda bandage(fysiskt eller psykiskt) påfrestande behandlingvard.
det kommer att bli hårda bandage i budgetförhandlingarna eftersom underskottet hotar att bli 44 miljarder
sedan 1767av fra. bandage med samma betydelse, till bander ’förbinda’; av germ. urspr.; jfr band, binda
