SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bandage [-a´] substantiv ~t [-a´∫et], plur. ~, best. plur. ~n [-a´∫en] band·ag·etförband för skydd eller stöd av skadad kropps­del e.d. vanligen för längre tids an­vändning med.JFRcohyponym1förband 1cohyponymomslag 2 gipsbandagehan lade ett bandage kring benethårda bandage(fysiskt eller psykiskt) på­frestande behandlingvard.det kommer att bli hårda bandage i budget­förhandlingarna efter­som under­skottet hotar att bli 44 miljarder sedan 1767av fra. bandage med samma betydelse, till bander ’förbinda’; av germ. urspr.; jfr band, binda