SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1bankrutt´ substantiv ~en ~er bank·rutt·enin­ställelse av alla betalningar vilket inne­bär slutet på berörd affärs­verksamhet för staten, före­taget el. privat­personen i fråga ekon.JFRcohyponymkonkurscohyponymcession stats­finansiell bankruttäv. bildligtsamman­brott det gamla politiska systemet hade gjort bankruttsedan 1722av fra. banqueroute med samma betydelse; av ita. banca rotta ’sönder­bruten bänk’, urspr. om det sönder­brutna växel­bordet, tecken på in­ställd betalning; jfr pank
2bankrutt´ adjektiv, neutr. ~ bank·ruttnästan en­bart predikativt som har ställt in alla betalningar om stat, före­tag el. privat­person admin.ekon.JFRcohyponyminsolventcohyponympank vara/bli bankruttäv. bildligtsom helt brutit samman Jeltsin förklarade kommunismen bankruttsedan 1669se 1bankrutt