SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ba`rnkammare substantiv ~n äv. vard. barnkammarn, plur. barnkamrar el. ~, best. plur. barnkamrarna äv. barnkammarna barn|­kamr·arrum som är av­sett för (mindre) barn att leka och (vanligen) sova i heminr.ofta mer el. mindre bildligtbarnkammarmoralhan läste vuxen­böcker redan i barnkammarensedan 1655