SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ba`rnkull substantiv ~en ~ar barn|­kull·ensamtliga barn i en syskon­skara vanligen med tanke på an­talet släkt.sociol.arbetar­familjernas stora barnkullaräv. om samtliga barn födda under en viss period1980-talets stora barnkullar med­förde lärar­brist på 1990-taletsedan 1622