SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bedrif´t substantiv ~en ~er be·drift·enfram­stående och beröm­värd gärning ofta med över­vinnande av svårigheter tid.JFRcohyponymstorverkcohyponymdatcohyponymstordåd jakt­flygarnas bedrifter under slaget om Stor­britannienofta iron.tre krossade rutor – just en snygg bedrift!sedan 1560till bedriva