SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1befa´ra verb ~de ~t be·far·armed o­lust eller fruktan förut­se ngn o­önskad ut­veckling komm.man befarar en ökning av arbets­löshetenibl. äv. i fråga om redan in­träffad (förmodad) händelse e.d.mannen befaras ha drunknatbefara ngt/SATSsedan 1627av lågty. sik bevaren med samma betydelse; jfr 1fara Subst.:vbid1-115098befarande
2befa´ra verb befor befarit befaren befarna, pres. befar be·far·ittrafikera vägar, hav etc. sjö.trafik.befara kustenbefara ngtsedan 1790Subst.:vbid1-115100befarande