SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

befo´genhet substantiv ~en ~er be·fog·en·het·en●laglig rätt att vid­ta viss typ av åt­gärder in­om visst om­råde etc. särsk. jur.samh.SYN.synonymkompetens 2 JFRcohyponymrättighet stats­chefens befogenheteröver­skrida sina befogenheteröver­träda sina befogenheterökade befogenheter för polisenhan saknar befogenhet att hand­lägga ärendetbefogenhet (för ngn) (att+V), befogenhet (för ngt)sedan 1784till befogad; till fog i bet. ’laglig rätt’; jfr 2fog

SO

Alfabetisk lista

  befjädrad adj
  befjädring subst
  beflita sig verb
  befläcka verb
  befogad adj
  befogenhet subst
  befolka verb
  befolkning subst
  befolkningsexplosion subst
  befolkningspyramid subst
  befolkningsstatistik subst

  Till   alla ordböcker