SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
befolka [-fål´-] verb ~de ~t be·folk·arofta pass. el. perf. part. förse (om­råde e.d.) med in­vånare geogr.glesbefolkadtättbefolkadöverbefolkadöarna var inte befolkade när européerna först kom ditäv.bebo inuiter och danskar befolkar Grön­lands kust­landäv. bildligt, ofta skämts.de unga finanslejon som befolkar penning­marknadenbefolka ngtsedan ca 1755Subst.:vbid1-115144befolkande, befolkning