SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
befo´rdran substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas befordringar be·fordr·an1förflyttning av ngt (el. ngn) till bestämd plats tid.trafik.JFRcohyponymtransport 1 paketet sändes till gods­terminalen för vidare befordran till adressatenbefordran av passagerare med bagagebefordran (av ngn/ngt) (till ngn/ngt)sedan ca 16302upp­flyttning till högre tjänste­ställning särsk. för kommunala och statliga tjänste­män arb.tid.lika möjlighet till ut­bildning och befordran för kvinnor och mänbefordran (av ngn) (till ngn)sedan ca 1655