SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
befäs´ta verb befäste befäst, pres. befäster be·fäst·er1ofta perf. part. bygga försvars­anläggningar för ngt som måste skyddas mot (militära) an­grepp mil.hamnen var starkt befästbefästa ngt (med ngt)sedan 1505brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. befästa; jfr 2fast 2upprätt­hålla eller förstärka vissa rådande förhållanden jur.han befäste sin ställning i partieten fram­ställning som närmast befäster för­domarna○äv. med avs. på på­stående, överens­kommelse e.d.fast­slå, stad­fästa särsk. jur.befästa ett beslutbefästa vittnes­målet med edbefästa ngtsedan början av 1500-taletSkrifter till Läsning för KlosterfolkSubst.:vbid1-115302befästande