SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
belas´ta verb ~de ~t be·last·ar1ut­sätta (en konstruktion) för tryck eller dragning särsk. i samman­hang där håll­fasthet prövas tekn.bron får belastas med ett axel­tryck på 5 tonvid provet belastas stål­wiren till 20 procent av sin brottstyrkaibl. rent bok­stavligtbåten bör vara jämnt belastadäv. om att föra över kropps­tyngden, t.ex. på en skidabelasta dal­skidanbelasta ngt (med ngt) (SÄTT)sedan 1841av lågty. belasten med samma betydelse 2ut­sätta (ngn/ngt) för yttre på­frestning genom åt­gärd som fordrar an­strängning, energi, resurser etc. ekon.belasta el­näteten hårt belastad flyg­platsbelasta minnet med o­nödiga detaljerhan belastar ofta sin sekreterare med extra­arbetespec. i ekonomiska samman­hangen ut­gift som bör belasta stats­budgetengården var belastad med höga in­teckningarbelasta ngn/ngt (med ngt)sedan 16173vanligen perf. part. ut­sätta för besvärande eller försvårande om­ständighet särsk. i socialt av­seende jur.han är kriminellt belastadhon är ärftligt belastadden svårast belastade av de å­taladebelasta ngn/ngtsedan 1850Subst.:vbid1-115915belastande, belastning