SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
belägg´a verb belade belagt, pres. belägger be·lägg·er1förse med täckande lager vanligen i skyddande syfte tekn.taket belades med tjär­pappbelägga ngt (med ngt)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. beläggia ’om­ge; täcka’; av lågty. beleggen med samma betydelse; jfr belag 2vanligen perf. part. ta upp plats i lokal, institution e.d. rum.sjuk­huset var belagt till bristnings­gränsenalla fönster­borden var belagdabelägga ngtsedan 18423genom stadgande förena med viss på­följd t.ex. straff el. av­gift ofta jur.jur.JFRcohyponympåföra straffbelagdhan belades med yrkes­förbudsocker belades med extra införsel­avgiftbelägga ngn/ngt med ngtsedan 16364göra fast tåg­virke i knap, beting e.d. sjö.belägga dragg­linanskot bör beläggas så att de kan kastas loss o­medelbartbelägga ngtstopp och belägg!se1stopp 1 sedan 16445an­ge fakta som stöder visst an­tagande e.d. af.han belägger aldrig sina på­ståenden med siffrorspec. med avs. på (äldre) språklig före­teelsevanligen perf. part. på­visa före­komst av ordet ”son” är belagt redan på run­stenarnabelägga ngt/SATS (med ngt)sedan 1561Subst.:vbid1-116037beläggande, beläggning (till 1 - 4); belägg (till 5)