SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
belä´gra verb ~de ~t be·lägr·arut­sätta (befäst plats) för belägring som för­beredelse till stormning mil.JFRcohyponymcernera en belägrad fästningLeningrad belägrades i tusen dagarbelägra ngtsedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. beläghra; av lågty. belegeren med samma betydelse; jfr läger Subst.:vbid1-116055belägrande, belägring