SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bere´dning substantiv ~en ~ar be·red·ning·en1det att göra (ngt) an­vändbart särsk. in­för ytterligare bearbetning tid.hudberedningberedning (av ngt)sedan 18502fram­tagning av besluts­underlag i fråga, ärende etc. särsk. admin.admin.tid.JFRcohyponymberedning 3 beredningsorganberedning av ett lag­förslagberedning (av ngt)sedan 17733särsk. i sammansättn. sär­skild kommitté som bereder viss typ av ärenden samh.JFRcohyponymberedning 2 försvarsberedningenstatsrådsberedningensedan 1801