SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
berätt´are substantiv ~n äv. vard. berättarn, plur. ~, best. plur. berättarna be·rätt·ar·en1person som berättar om händelse­förlopp e.d. komm.yrk.särsk. om figur i roman, teater­pjäs etc. som har upp­giften att berättai Skattkammarön är Jim Hawkins berättareberättare (av ngt)sedan 18042författare som främst skriver berättande prosa med mycket (yttre) handling etc. litt.vet.yrk.stora svenska berättare som Vilhelm Moberg och Jan Fridegårdäv. om person med fallenhet för att berättadet är roligt att lyssna på honom ― han är en så god berättareberättare (av ngt)sedan ca 1805