tryckår: 2009
berätt´are
substantiv ~n äv. vard. berättarn, plur. ~, best. plur. berättarna
be·rätt·ar·en1person som berättar
om händelseförlopp e.d.
komm.yrk.○särsk. om figur i roman, teaterpjäs etc. som har uppgiften att berättai Skattkammarön är Jim Hawkins berättareberättare (av ngt)sedan 18042författare som främst skriver berättande prosa
med mycket (yttre) handling etc.
litt.vet.yrk.stora svenska berättare som Vilhelm Moberg och Jan Fridegård○äv. om person med fallenhet för att berättadet är roligt att lyssna på honom ― han är en så god berättareberättare (av ngt)sedan ca 1805
substantiv ~n äv. vard. berättarn, plur. ~, best. plur. berättarna
be·rätt·ar·en1person som berättar
om händelseförlopp e.d.
komm.yrk.○särsk. om figur i roman, teaterpjäs etc. som har uppgiften att berättai Skattkammarön är Jim Hawkins berättareberättare (av ngt)sedan 18042författare som främst skriver berättande prosa
med mycket (yttre) handling etc.
litt.vet.yrk.stora svenska berättare som Vilhelm Moberg och Jan Fridegård○äv. om person med fallenhet för att berättadet är roligt att lyssna på honom ― han är en så god berättareberättare (av ngt)sedan ca 1805
