SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
besla`gta äv. åld. besla`gtagabesla`gtaga verb beslagtog beslagtagit beslagtagen beslagtagna, pres. beslagtar äv. åld. beslagtager be·slag|­tag·itvanligen pass. och perf. part. ta i beslag samh.sesebeslag 3 JFRcohyponymkonfiskera vidgad rätt för polisen att beslagta knivar och an­dra vapenbeslagta ngtsedan 1887Subst.:vbid1-117217beslagtagande