SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bestän´dig adjektiv ~t be·ständ·ig1som bi­behåller sina väsentliga egenskaper trots yttre på­frestningar kem.JFRcohyponym1konstantcohyponym1permanent köldbeständigsyrabeständigvärdebeständigkoppar är den mest beständiga takbeklädnadenhans vänskap visade sig beständig○spec. i vissa emfatiska ut­trycksäg mig den glädje som varar beständigt (adv.)sedan 1645av lågty. bestendich med samma betydelse; jfr ständig 2ständig mindre brukl.tid.beständiga klago­målsedan 1540