SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
betitla [-ti´t-äv.-tit´-] verb ~de ~t be·titl·arbenämna eller titulera komm.ofta med avs. på bok el. artikelvanligen perf. part. essä­samlingen är betitlad Tankar om döden och kärlekenbetitla ngn/ngt ngn/ngtsedan 1789till titel Subst.:vbid1-117875betitlande