SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
betjänt [-çä´ntäv.-çän´t] substantiv ~en ~er be·tjänt·en(mans)person som är an­ställd för att ut­föra personlig uppassning åt ngn person i hög samhälls­ställning serv.yrk.JFRcohyponymlakej hovbetjäntlivré­klädda betjänter och kammar­herrar(ngns) betjänt, betjänt (hos ngn)sedan 1733av ty. Bediente(r) med samma betydelse; till tjäna