SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
beto´na verb ~de ~t be·ton·ar1lägga sär­skild styrka på ut­talet av visst ord el. del av ord språkvet.i franska ord betonas sista stavelsenför att höras ordentligt betonade han nästan varje ordbetona ngtsedan 1811till 1ton 2sär­skilt fram­häva betydelsen av ngt (som in­går som del av ett yttrande e.d.) komm.JFRcohyponympoängteracohyponymaccentueracohyponymunderstryka överbetonahan var mån om att betona att datorerna inte skulle ersätta lärarnaäv. ut­vidgatett val­manifest där sär­skilt jämställdhets­frågorna betonasbetona ngt/SATSsedan 1825Subst.:vbid1-117922betonande, betoning