SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bett`la verb ~de ~t bettl·ar(vanemässigt) tigga mest i jur. samman­hang; ngt åld.jur.bettlasedan 1615av ty. betteln med samma betydelse; besl. med be(dja) (ty. bitten) Subst.:vbid1-118059bettlande; bettleri