tryckår: 2009
beun´dra
verb ~de ~t
be·undr·ar●känna stark uppskattning för (ngn eller ngt) såsom särskilt framstående
komm.JFRcohyponymuppskatta 2
man måste beundra hans moden beundrad men knappast älskad personlighet○ibl. med antydan om underlägsenhetskänslorhan rättade sig villigt efter den beundrade ledaren○äv. med bibetydelse av njutninghit kommer turisterna för att beundra de sällsamma klippformationernabeundra ngn/ngt (för ngt/SATS)sedan 1769efter ty. bewundern med samma betydelse; jfr undra
Subst.:vbid1-118200beundrande;
beundran
