SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
beun´drare substantiv ~n äv. vard. beundrarn, plur. ~, best. plur. beundrarna be·undr·ar·enperson som hyser beundran för ngn el. ngt, vanligen mera stadig­varande komm.yrk.beundrarskarahon är en stor beundrare av Strindbergspec.(upp­vaktande) kavaljer som ung hade hon många beundrareen beundrare (av ngn/ngt)sedan 1784