SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bevil´ja verb ~de ~t be·vilj·arlämna sitt god­kännande till viss begärd för­mån; t.ex. att resurser får ställas till förfogande el. att en åt­gärd får genom­föras spec. admin.admin.samh.JFRcohyponymmedge 1cohyponymtillåta bevilja medelbevilja uppehålls­tillståndbevilja kreditriks­dagen beviljade 500 miljoner som engångsanslaghan beviljades av­sked från tjänstenbevilja (ngn) ngtha det beviljatha mycket goda vill­korhan kom från en rik familj och hade haft det beviljat hela livet sedan 1545av lågty. bewillen med samma betydelse; jfr 2vilja Subst.:vbid1-118259beviljande, vbid2-118259beviljning