SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bi`betydelse substantiv ~n ~r bi|­be·tyd·els·enandrahandsbetydelse hos ord el. ut­tryck; ofta upp­kommen genom associationer e.d. språkvet.JFRcohyponymbetydelsenyans ordet ”medelmåttig” har en bibetydelse av ’ganska dålig’en bibetydelse (av/hos ngt)sedan 1850