SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bijouterier [-∫oteri´-ljust sj-ljud] substantiv, plur. bijout·eri·ersmycken i enkelt ut­förande och billiga material så­som (färgat) glas och blanka metallegeringar kläd.bijouterivarorsedan 1815bildn. till fra. bijou ’juvel, ädel­sten’, till bretonska biz ’finger’