SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bi`laga substantiv ~n bilagor bi|­lag·anbil.dokument, tryck­sak eller text­avsnitt som ut­gör ut­fyllande tillägg till huvuddokumentet el. huvudframställningen af.rum.ut­redningen om­fattade 250 sidor jämte bilagorresultaten redo­visas i tabell­form i en sär­skild bilagabeträffande mina övriga meriter se bilaga 3spec. om tillägg till tidningarannonsbilagasportbilagasöndagsbilagaen bilaga (till ngt)sedan 1625av lågty. bilage med samma betydelse, eg. ’ngt bredvid­liggande’