SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1bin`da verb band bundit bunden bundna, pres. binder bind·er1ibl. med partikel, särsk.fast, för, ihop, om, samman, upp fästa genom att linda runt och knyta rep el. liknande runt ngn el. ngt, vanligen för att förena ngt med under­laget etc. el. för att hålla det samman i en enhet bakbindahon band ett siden­band om paketethon band (fast) hunden utan­för butikenbunta kartongerna och bind i­hop dem med ett snörerånaren band fast åldringen vid en köks­stol och band för hans mun med en hand­dukspec. i fråga om bandage e.d.binda om den skadade armenibl. bildligt, spec. jur.å­klagaren miss­lyckades med att binda honom vid brottetvissa legat är bundna vid donationenspec. äv. i fråga om minskning av ngns rörelse­frihet, genom hot e.d.ibl. med partikelnupp särsk. mil., sport5:e divisionen band fiendens högra flygelhan var inte med så mycket i spelet men band än­då (upp) två försvararespec. äv. i ut­tryck för begränsning av handlings­frihet genom löften, å­taganden e.d.ofta perf. part. fackföreningsledningen kände sig bunden av freds­pliktenhon har inget som binder henne till hem­landet längrebinda ngt (om ngn/ngt), binda (fast/ihop/samman) ngn/ngt med ngn/ngt, binda (upp) ngn (för/till/vid ngt), binda (om) ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenrunform bat (pret.), fornsv. binda; gemens. germ. ord; jfr band, bandage, bunt, bås, förbund 2ibl. med partikel, särsk.ihop, in, samman fästa samman ngt till ngn större helhet vanligen genom att linda och knyta bokbindningsjälvbindarebinda nätbinda kransarbinda kärvarbinda (in) böckeräv. bildligt i fråga om samman­fogning av ord vid flytande ut­talbindevokali fransk hög­läsning binder man genom att ut­tala slut­ljud som annars är stummaäv. mus.sjunga eller spela legato binda (in) ngt, binda (ihop/samman) ngra (i/till ngt)sedan 1000-taletrunsten, Överselö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform bat (pret.) 3ibl. med partikel, särsk.samman hålla samman kem.bindemedelsalt binder vätska i kroppenpå grus­vägar an­vänds väg­salt för att binda dammetträden hade planterats för att binda flyg­sandenspec. om (krafter mellan) materiens små­delar(kemiskt) dra till sig i vatten­molekylen binder en syre­atom två väte­atomeribl. bildligtdet är mycket som binder oss nord­bor sammanbinda (samman) ngt/ngrasedan 1752Subst.:bindande, bindning
2bin`da substantiv ~n bindor bind·an1mjuk remsa som håller fast förband el. själv fungerar som förband matrl.gasbindaelastisk bindasedan 1640av ty. Binde med samma betydelse; till 1binda 2dam­binda hyg.nattbindatrol. sedan 1920-talet