SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bin`dsle substantiv ~t ~n äv. bin`dselbin`dsel ~t ~n bind·sletan­ordning för fastgörning så­som snöre, rem etc. verkt.ibl. spec. om skid­bindningsedan 1480-taletGamla eller Eriks-Krönikanfornsv. bindsel; till 1binda