SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

bing`e substantiv ~n bingar bing·en●av­balkning eller (stor) lår för torra varor särsk. för säd hush.rum.JFRcohyponym2lårcohyponymkista 1 mjölbingeen binge malt○äv.stor, o­bestämd mängd av ngt JFRcohyponym2hög 1cohyponymbunt en binge falska passen binge (ngt), en binge (med ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. binge; av o­visst urspr.

SO

Alfabetisk lista

· bindsel
  bindsten subst
  bindsula subst
  bindväv subst
  binga subst
  binge subst
  bingel subst
  bingo subst
  bingolott subst
  binjure subst
  binka subst

  Till   alla ordböcker