SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bi`oduk substantiv ~en ~ar bio|­duk·enstor, rektangulär vit yta som är sär­skilt an­ordnad för film­visning rum.scen.ofta mer el. mindre bildligten smal film som aldrig har nått de svenska biodukarnaen skåde­spelare som är sig själv både på bioduken och i verkliga livetsedan 1941