SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
biotop [-tå´p] substantiv ~en ~er bio·top·entyp av livs­miljö som erbjuder lämpliga vill­kor (gynnsam temperatur, jord­mån, näring m.m.) för (vissa) organismer att leva i biol.geogr.geol.JFRcohyponymståndort havet rymmer en mängd biotoper, t.ex. tidvattenzonen och djup­haveten hund kan vara biotop för en loppa, loppans matsmältningsorgan biotop för ett virussedan 1959efter eng. biotope med samma betydelse; till bio- och grek. top´os ’ort; trakt’