tryckår: 2009
bi`sats
substantiv ~en ~er
bi|sats·en●sats som fungerar som satsdel i en annan sats
vanligen inledd av särsk. bindeord och kännetecknad av spec. ordföljd
rum.språkvet.JFRcohyponymhuvudsats
tidsbisatsvillkorsbisatsi bisatser står ”inte” framför första verbetde flesta bisatser inleds av ”att”, ”som” eller ”om”den högtidliga prosan utmärktes förr av de konstfullt flätade bisatserna○äv. ngt utvidgat om yttrande i förbigående e.d.han erkänner själva faktum i en bisatsen författare som kan skildra ett människoöde i en bisatssedan 1804Se stilruta för mening.
substantiv ~en ~er
bi|sats·en●sats som fungerar som satsdel i en annan sats
vanligen inledd av särsk. bindeord och kännetecknad av spec. ordföljd
rum.språkvet.JFRcohyponymhuvudsats
tidsbisatsvillkorsbisatsi bisatser står ”inte” framför första verbetde flesta bisatser inleds av ”att”, ”som” eller ”om”den högtidliga prosan utmärktes förr av de konstfullt flätade bisatserna○äv. ngt utvidgat om yttrande i förbigående e.d.han erkänner själva faktum i en bisatsen författare som kan skildra ett människoöde i en bisatssedan 1804Se stilruta för mening.
