SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bitt´er adjektiv ~t bittra bittr·are1som smakar beskt och skarpt och ibl. o­behagligt kokk.bittermandelbittersaltbitter chokladhavs­vatten ger en bitter efter­smakäv. bildligt i fråga om an­dra skarpa förnimmelserdet var bittert kallt (adv.)bitter (att+V)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. biter, bitter, beter ’bitande, skarp; arg­sint’; av samma urspr. som 1besk, 1bita 2som upp­lever ned­stämda eller hatiska känslor över vissa miss­räkningar e.d. admin.psykol.på sin ålderdom blev han allt­mer bitter och isoleradhon var bitter över gamla o­förrätterhon grät bittert över förlusten (adv.)äv. om handling o.d.ett bittert leendeäv.själsligt smärtsam bitter saknadde kämpade till det bittra slutetbitter (på/mot ngn/ngt), bitter (över ngt/att+V/SATS)sedan 15413som känne­tecknas av o­försonlighet om mot­sättning el. om part(er) i den admin.psykol.bittra striderde forna vännerna blev med åren bittra fienderen bitter makt­kamp om partiledar­postensedan 1526