SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blank´o äv. blanc´oblanc´o substantiv, ingen böjning ●i sammansättn. och ett ut­tryck ekon.in blankointe ut­fylld​ checken var ut­ställd in blanko underteckna in blankounder­teckna utan att belopp, vill­kor etc. an­ges​ hon under­tecknade växeln in blanko sedan 1760av spa. blanco, ita. bianco ’vit; o­skriven’; jfr blank