SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blank`polera verb ~de ~t blank|­pol·er·arofta perf. part. polera så att glans upp­står särsk. med avs. på metall­föremål hush.tekn.rost­fria beslag bör vara blankpolerade för att nå sin fulla beständighetblankpolera ngtsedan 1841Subst.:vbid1-120326blankpolerande, vbid2-120326blankpolering