SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1blond [blån´d] adjektiv blont som har ljus (hår)färg om person (el. hår) admin.med.ljusblondmörkblondrödblonden blond flicka med flätoräv.ljus­hyllt han var en blond typ så han bör ha haft blå ögonibl. äv.ljus det blonda nordiska landskapetsedan 1740av fra. blond med samma betydelse; trol. av germ. urspr.; besl. med blind, blunda Nu löser solen sitt blonda hår i den första gryningens timma.Pär Lagerkvist, ur Kaos (1919)
2blond [blån´d] substantiv ~en ~er [blån´d- el. blån`d-] blond·entyp av fin silkesspets handarb.sedan ca 1755av fra. blonde med samma betydelse; till 1blond; trol. efter rå­silkets ljusa färg