SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bluff`a verb ~de ~t bluff·arförsöka vilse­leda (ngn) genom att fram­ställa ngt som mer för­delaktigt än det är spel.JFRcohyponymbedra 1 han bluffade om sin ut­bildningbil­försäljaren bluffade honomhon har bluffat sig fram under hela sin karriärsärsk. i kort­speljag synar – jag tror att du bluffaräv. all­männareförsöka vilse­leda genom felaktiga sak­uppgifter regerings­partiet bluffade om arbets­löshetenbluffa (ngn) (om/med ngt/SATS)sedan 1899av eng. bluff med samma betydelse; jfr förbluffa Subst.:vbid1-121425bluffande; bluff