SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blun`da verb ~de ~t blund·arsluta ögonen med ögon­locken fysiol.gapa och blunda (så får du något gott)!äv. med konstruktionsväxlingblunda med ena ögatofta bildligtlåta bli att beakta man kan inte blunda för nack­delarna med för­slagetmyndigheterna verkade blunda för miss­förhållandenablunda för ngt/SATSsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. blunda; nära besl. med blind; jfr även blända Subst.:vbid1-121435blundande