SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blun´der substantiv ~n blundrar blundr·arallvarligt förbi­seende eller miss­tag tid.JFRcohyponymtabbe göra en blunderbegå en blundersedan 1837av eng. blunder med samma betydelse, till blunder ’famla; miss­ta sig’; besl. med blunda