SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blå´bär substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en blå|­bär·etett runt, mörk­blått bär med röd­blå, väl­smakande saft typiskt för svensk skogs­terräng bot.kokk.blåbärskrämblåbärssaftplocka blåbäräv. om ett liknande (odlat) amerikanskt bäräv. om mot­svarande växteräv. bildligt om mindre fram­stående del­tagare i tävlingar e.d.vard., skämts.i Vasa­loppet blandas blåbären med stjärnornasedan 1642