SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blå`koka verb ~de el. blåkokte, ~t el. blåkokt, perf. part. vanl. blåkokt, pres. ~r blå|­kok·arvanligen perf. part. koka (fisk) med till­sats av ättika eller vin­äger vilket ger fisken en blå ton kokk.blå­kokt regn­bågeblåkoka (ngt)sedan 1980Subst.:vbid1-820243blåkokande, vbid2-820243blåkokning