SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bojkott [båj`-, båj´-el.-kåt´] substantiv ~en ~er boj·kott·enorganiserad vägran att ta befattning med person, organisation, arrangemang, vara etc.; i ekonomiskt, politiskt etc. påtryckningssyfte samh.tid.JFRcohyponymblockad 2 bojkottaktionbojkottvarselannonsbojkottstor­maktens bojkott av FN:s säkerhets­rådbojkotten av före­tag som inte upp­fyllde miljö­kravenen bojkott (av/mot ngn/ngt)sedan 1892av eng. boycott med samma betydelse; till C. C. Boycott, namn på ir­ländsk förvaltare, illa om­tyckt och där­för boj­kottad (1800-talet)