SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bojkotta [båj`-, båj´-el.-kåt´a] verb ~de ~t boj·kott·ar(gemensamt) vägra att befatta sig med person, organisation, arrangemang, vara etc.; vanligen i påtryckningssyfte samh.bojkotta varor från den ö­kända diktaturenan­hängarna av demokrati­rörelsen bojkottade militär­juntans valäv. försvagatvägra att intressera sig för publiken bojkottade matchenbojkotta ngn/ngtsedan 1880Subst.:vbid1-122296bojkottande, vbid2-122296bojkottning; bojkott