SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bo`kslukare substantiv ~n äv. vard. bokslukarn, plur. ~, best. plur. bokslukarna bok|­sluk·ar·enperson som läser böcker (nästan) utan uppe­håll yrk.bokslukaråldernsom ton­åring var hon en riktig bokslukaresedan 1918