SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bollplank [bål`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en boll|­plank·etupp­rest an­ordning av tätt­slutande plankor, som an­vänds att bolla mot ofta av ensam (ung) person sport.JFRcohyponym2plank träna tennis mot ett bollplankeleverna ville ha ett bollplank på skol­gårdenofta bildligtdiskussions­partner hennes upp­gift är att vara bollplank och idé­spruta åt styrelsensedan 1958; 1986 i bildlig bemärkelse