SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bolster [bål´-] substantiv ~n el. bolstret, plur. bolstrar el. ~, best. plur. bolstrarna el. bolstren bolstr·etstörre kudde av dun eller fjäder kläd.ibl. äv. om täcke el. madrasssedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. bulster, bolster; gemens. germ. ord med urspr. bet. ’ngt svällande’; jfr bolma, bälg, polstra